not satisfied
Okej jag vill reda ut lite saker nu. Jag brukar inte vilja klaga, jag har alltid tyckt att det har varit bäst att bara bita ihop och gå vidare. Liksom strunta i det tunga som finns på min rygg. Men nu på senaste tiden har det blivit lite mycket av just klagandet. Fler och fler saker har lagts i ryggsäcken för att tynga ner och jag har nu nått punkten där tom mitt fejkleende kan genomskådas. Jag orkar helt enkelt inte låtsas mer.
Jag har världens bästa vänner, världens bästa familj och världens bästa klasskompisar. Jag trivs med tillvaron helt enkelt. Men trots detta tynger saker ner mig. Jag har nu bestämt mig för att verkligen ta tag i detta. Jag ska alltså inte bara skaka av mig problemen utan analysera de på djupet.
Då problemen löses en efter en kommer ryggsäcken bli lättare och leendet på mina läppar kommer bli äkta igen. Visst kommer jag stöta på hinder på vägen. Men jag vet att jag kan, bara jag vill!
